Carpe Diablo (or me)!

den onödiga Y-kromosomens undergång

In Hälsa & Medicin on 2010/12/22 at 12:04

Om vi såg till att göra män till en utrotningshotad art kanske de få som slutligen finns kvar anstränger sig lite extra och lär sig att behandla kvinnor med respekt.

Eller så är det en ganska så dum tanke rent generellt. Biologiskt skulle det å andra sidan mycket väl kunna hända.

En artikel hos Nyheter24 landade i min medvetandesfär i morse och kom med den chockartade nyheten att kvinnor kan reproducera med varandra. Kanske har vi provrörsbefruktningen att tacka för det, vem vet. men tråkigt är ändå att det var en illa vald titel på artikeln. Det här är ingen direkt nyhet. Redan 2003 förekom experiment där möss reproducerats på det här sättet. Sedan dess har det även skett bland människor, dock hittar jag inga länkar till vare sig artiklar eller programmet om det som gick för många år sedan (uppskattningsvis kring 2006). Så nyheten i artikeln handlar egentligen om att kvinnors könceller, som så vitt vi vet bara är X-kromosomer d.v.s. komponenten som blir flickor om fler än en av dem finns närvarande, nu också kan ge upphov till Y-kromosomer.

Alltså är det här en forskning som i sig är snudd på meningslös. För om vi nu ponerar att kvinnor bara kommer behöva kvinnor för att föröka sig, varför ska vi i så fall föda fram nya män? För vårt eget högt sexuella nöjes skull, eller finns det fler saker de är kan vara användbara till?

SAAB – det oönskade barnet

In Svammel on 2010/01/28 at 11:53

Någon stackars krake har äntligen förbarmat sig och köpt SAAB, förvisso för lånade pengar. Så känns det verkligen.

SAAB – det oönskade barnet. Bastarden som ständigt slussas från en inrättning till en annan. Ett problem vars enda effektiva lösning är att flytta över det till någon annan. IKEAs lösning med platt bilpaket som var på tapeten i höstas känns fortfarande som den mest hållbara.

I nuläget och med alla abortmotståndare som ändå finns där ute kan jag tänka mig att retroaktiv abort inte är ett förslag som kommer tas emot med varm hand, även om det vore det mest praktiska. Jag hoppas ändå att de anställda inte tror att faran är över, vargen är skjuten och livet är en räkmacka igen utan istället tar ett gott råd och letar upp ett nytt levebröd.

Var det verkligen jag som skrev?

In Internet on 2010/01/26 at 13:16

Ett tydligt tecken på en kollektiv vardagstristess är tjafsandet om spökskrivare. Tydligen finns det folk som inte har skrivit det de påstår sig ha skrivit och andra som skriver och sedan får världen veta att någon annan har gjort det. Att det sen ska ältas vidare i media där fler kan ta del av det gör säkert att det som skrivits kan dra in ytterligare summor till kassavalvet.

Spelar det verkligen så stor roll vem som skrivit? Ibland kanske det är bra om någon annan skriver, men visst märks det att girigheten är räven som lurar på isen. För drar det in tillräckligt mycket pengar vill nog den som faktiskt skrev det ändå ha ”sin del” av kakan. Samtidigt finns det publikationer man innerligt önskar att någon annan hade skrivit. Om någon annan skrivit t.ex. Leif G-W Perssons alster hade jag antagligen behagat läsa dem.