Carpe Diablo (or me)!

Archive for november, 2009|Monthly archive page

Rädda julen! Köp mer choklad!

In Svammel on 2009/11/17 at 21:55

Slå på stora larmet! Världen håller på att gå under. Aladdin dras med i den rådande finanskrisen och det ska nu rationaliseras bland medlemmarna i chokladasken. För värre än så är det inte. Något i den där förbaskade chokladasken ska bort och plötsligt är det läge att fråga befolkningen vad de tycker.

Inte för att någon frågade när fransk nougat exkluderades eller när noisette försvann och ersattes av något vitt fluffigt som smakar mer syntetiskt än det ser ut. Men nu minsann, nu ska det frågas. För inte går det väl att fira jul utan Aladdin och inte kommer vi väl köpa färre Aladdinaskar nu när vi riskerar att bli av med vår älskling i asken? Snarare är det väl ett ganska så underfundigt, och  försäljningsstrategiskt noggrannt uträknat, PR-trick.

Så till nästa år hoppas jag att de bytt ut HELA asken.

Tänka sig!

In Svammel on 2009/11/10 at 22:42

Färgglada hattar i omöjliga, brokiga mönster ska få kommunala chefer att tänka bättre. Kanske rent utav att tänka överhuvudtaget? En retro idé från 90-talet som bara p.g.a. det riskerar att resultera i ”nya” tankar och idéer som hör hemma i en svunnen tid, precis som tänkarhatten.

Förvisso kanske det fortfarande är en gångbar och fungerande idé, men det som inte är gångbart i dagsläget är helt klart priset. Som om 300 spänn per mössa (för så mycket till hatt var det inte) skulle producera bättre tankar i experimentet än om det vore 30 spänn per mössa och enfärgade varianter inköpta på Ullared. Säkra källor uppger dessutom att i originalutförande av konceptet var dessa hattar enfärgade. Arton hundra spänn hade nog inte ens pensionärerna reagerat på, till skillnad från de arton tusen som spenderats på något som än så länge inte ens verkar användas så som det är tänkt.

I vissa fall är det kanske inte ens fråga om att det skulle behövas en tänkarhatt utan snarare en rejäl spark i arslet för att tänka klart. Vad kostar ETT par Doctor Martens?

Vem ska vi tro på

In Internet, Svammel on 2009/11/05 at 21:23

Runt om på nätet figurerar uppgifter om att Thomas Di Leva har misshandlat sin flickvän. Än så länge ser det mest ut som skvaller. Det är ett eko som med jämna mellanrum åter nått ytan av twitterfloden, det har sprungit runt en del i diverse forum och en del bloggar har tagit upp det och det ofattbara med det.

Dock är det torftigt med uppgifter om man letar i nyhetskanalerna, källorna där vi normalt sett hittar åtminstone en eller två träffar om något verkar troligt (notera att det inte står trovärdigt).

Å andra sidan, om vi ska se till karlns utomjordliga livssyn och existens så kanske det inte ens är fråga om misshandel. För den som någon gång orkat (och kunnat) slå över till BBC vet via det eminent roliga programmet My Hero att utomjordingar inte är som vanligt folk.

De producerar talande barn på en vecka, har superkrafter, säger alltid som det är och något av det mest vänskapliga och intima de kan tänka sig är att se varandra i ögonen och nypa varandra i näsan. Ett lätt gnuggande med tummen mot nästippen i den situationen och det är kärlek direkt. Så det kanske inte alls är fråga om misshandel. Beror helt och hållet på hur man ser det och vem man frågar.

Är du pantad?

In Samhälle on 2009/11/05 at 18:05

Han menar att man pantar sånt man vill bli av med, således inte sina vänner. Jag menar att det man vill bli av med slänger man utan att bry sig om vart det hamnar.

FB -varianten får mig att helt ofrivilligt anse mina vänner vara pantade (i.e. dumma i huvudet?) och den virituella pantmaskinen man kan slänga upp på sin hemsida, blogg (eller annan lämplig plats) är ett tidsfördriv utan dess like.

Inget av det ter sig i sin enkla form särdeles meningsfull. Men om det åtminstone ökar medvetenheten om vad som försiggår utanför den egna lilla livsbubblan är det kanske ändå bra. Den där man stoppar sina burkar i pantmaskinen, får några få kronor för besväret och sedan inte tänker en tanke på resten av världen utan istället fokuserar på fredagsmys. Lite nytta även om det inte förändrar världen på en dag.

Likväl som att ödsla sin tid på Mafia Wars kan man ödsla den tiden på att panta burkar, vänner eller engagera sig lite mer i omvärlden. Men det kanske är lite läskigt att göra när det inte tydligt framgår vem som betalar den notan.

Söker fru, söker kändisskap, söker PA?

In Svammel on 2009/11/04 at 20:36

Från början var det säkert så, när de snickrade ihop första säsongen, var nog huvudsyftet att de stackars bönderna (som aldrig får en chans att ge sig ut på krogen och ragga p.g.a. sitt arbete) skulle få en ärlig chans att hitta någon.

Allt eftersom åren har gått verkar det handla mindre och mindre om att hitta den rätta och mer och mer om att även bönder gör vad de kan för att nå någon form av kändisstatus. Visst, i varje säsong än så länge har de försökt få med någon som faktiskt inte glömt originalidéen och tur är väl det.

I synnerhet när man ser clownerna de plockat ut till höstens underhållning. Den här gången är frågan om de inte även tänkt till lite extra ändå. För visst är det mer underhållningsvärde i att se vilken kvinna som står ut med en 40+ som bor med sina föräldrar ännu och först och främst behöver en ny navelsträng att knyta an till, än vad det är i vanliga bönder som bara letar efter kärlek.

inte så osannolikt ändå

In Svammel on 2009/11/04 at 12:57

Att forskning pågår inom det mesta och allehanda mer eller mindre nyttiga upptäckter och uppfinningar görs går säkert ingen förbi. Det som kan vara lätt att missa är de mindre begripliga forskningsområdena (som algoritmerna kring varför gravida kvinnor inte automatiskt välter) och en del uppfinningar som man vid första tanken inte för sitt liv begriper att någon överhuvudtaget kunde komma på.

Det är skönt ändå att veta att det finns en Ig Nobel Price Award för allt det här galna som vid första anblick inte anses vara tillräckligt värdefullt för att förtjäna något riktigt Nobelpris. Som Dr. Elena Bodnar’s uppfinningsrikedom vad gäller en bh som snabbt går att göra om till två skyddande masker. Något som såhär i influensatider är fullkomligt lysande när folk får panik över att andas i samma utrymme som någon som snörvlar lite.

Samtidigt vet jag inte om det är en så uppseendeväckande uppfinning egentligen. Tanken på att en man gärna sticker näsan i något som stunden innan har härbärgerat ett kvinnobröst är väl knappast förvånande?

Du borde kanske sticka?

In Svammel on 2009/11/04 at 11:05

Extremsporternas extremsport är här. Glöm allt vad klättring heter, oavsett det är på berg, hus eller partners. Glöm allt som har med trassliga fallskärmar att göra. Glöm det där med att hoppa ur flygplan, hoppa av höga berg och byggnader och se döden i vitögat. Glöm, glöm, glöm!

Vi pratar full contact! Glöm allt vad asiatiska kampsporter heter. Glöm karatepyjamasen och de sura minerna i dojon. Glöm wrestling. Glöm kickboxning. Glöm Krav Maga. Glöm, glöm, glöm!

Det finns nämligen något som är mer än allt det där. Något riktigt hardcore! Något som bara de mest organiserade hjärnorna klarar av utan för mycket trassel, utstuckna ögon och annat som pröver en både fysiskt och psykiskt. Deltagarna rekommenderas ha koll på att de tagit sin stelkrampsspruta men utöver det är det inte tal om skyddsutrustning på något vis. Det finns t.o.m. FB-grupper för fenomenet. Det är stentufft! Det är livsfarligt! Det är Full-Contact Knitting! Extreme Knitting när den är som bäst!

Är du en våghals?

SJs tågvärdar ”hänger löst”

In Svammel on 2009/11/03 at 22:43

SJ har fått fnatt, åtminstone känns det så. Genom att hålla audition på Wallmans salonger söker man på bästa IDOL-manér att vaska fram de mest lämpade för tjänsten som tågvärd. Tjugo platser fanns att få enligt inslaget i Nyheterna och ett par hundra gick med på att förnedra sig enligt alla de konster och regler TV vant oss vid.

Förhoppningsvis slapp de bli dokumenterade av en filmkamera, men det vet vi så klart inte – än. Kanske blir det så att vi får se det och mycket annat smaskigt i en ny dokusåpa till våren. På spåret och Spårlöst är namn som dessvärre redan är tagna men det går säkert att hitta något annat klämkäckt. På fel spår kanske kan vara ett alternativ?

De tjugo nyrekryterade tågvärdarna kommer givetvis inte bara vara perfekta tågvärdar utan även underhållare för resenärerna. De resande får under resans gång rösta på sina favoriter och de två stackars tågvärdar som sedan hänger löst för möta varandra i en duell. Visst känner vi igen konceptet?

Knorren i den här versionen blir väl att den som förlorar får lämna tåget innan det nått nästa station. Lite lätt makabert men vad gör man inte för att underhålla svenska folket?

ett uppdrag för DiceGirls

In Internet, Svammel on 2009/11/03 at 19:39

Den som har läst Tärningsspelaren av Luke Rhinehart förstår principen ganska snabbt. Två härliga tjejer har tagit sig an utmaningen att utföra ett nytt uppdrag (som läsare skickat in förslag på) varje vecka utifrån tärningsprincipen.

Varje vecka ett nytt uppdrag. Lyckas de med 9 av 13 uppdrag får de en resa till London av Devote för att fira nyår där. Misslyckas de får de istället fira nyår i ett tält på Stortorget i Katrineholm. Allt administreras via deras blogg, förslagen som kommer in, rapporter från uppdragen och även omröstningarna varje vecka om huruvida de klarat sitt uppdrag eller inte.

För ett par veckor sedan såg jag tjejerna vara gatumusikanter vid Medborgarplatsen. Det var ruskigt kallt ute men både musiken och energin de bidrog med värmde upp oerhört på det nästan folktomma torget.  Den här veckan ska de försöka få 10 kändisar att rita av dem.

Det blir spännande att se om de kommer iväg till London. Hjälpa de på traven med förslag på spännande uppdrag kanske vore en idé.

internetdagar lite vid sidan om internet

In Internet, Svammel on 2009/11/03 at 17:28

Internetdagarna är i full gång. Om jag förstått det hela rätt innebär det att en stor mängd av de människor som använder internet i sin vardag (vilket jag inte ser som något speciellt i sig) och som därmed anser sig ha bättre koll på det än alla andra samlas, utbyter erfarenheter och..? Ja, vad håller de egentligen på med? Om jag förstått det hela rätt har företeelsen pågått i tio år -utanför internet.

För den som vet precis vad som pågår, gärna hade varit där men av någon anledning inte kan (eftersom det här inte sker på internet utan på fysisk plats med väggar som inte ens stålmannen kan se igenom) närvara finns möjlighet att hänga med via bambuser och ovanpå det ska det visst twittras en hel del om det.

För den som har funnits på internet minst tio år, helst femton och gärna längre än så kan man slänga sig med fancy titlar såsom internetveteran, men det förutsätter såklart också att man har lagt ner hela sin själ i det, blivit självutnämnd expert på det och inte bara integrerat internet i sin egen vardag på ett sätt så att det känns som en naturlig del av det egna livet.

Rent spontant, när jag hörde ”internetdagarna” tänkte jag att det kanske var något för att integrera fler människor i samhället i det som i dagsläget redan är en stor del av samhället, internet. Men nu är jag tveksam till att det är så. Mest för att man redan måste finnas på internet för att ens ha en möjlighet att få reda på att internetdagarna finns.